frökendans.blogg.se

På allt och alla!
Gaaa...
Fan bekymmer och problem över allt..
Orka bry mig längre... Fyyy...

Och blir så jävla ledsen när det är barn som kommer ikläm... Alltid är det dem!
Jag har satt mina barn till världen av kärlek iaf.. Jag älskade deras pappor och hade ingen tanke på att ja skulle lämna dem! Elr att vi skulle gå skilda världar... Ja vet att ja inte har gjort allt bra och att ja skyller inte på någon! Men mina barn är det bäst som hänt mig och det värsta som finns är de dagar då ja vaknar upp utan dem! <3
Vi har inte haft det bästa samarbetet de senaste 8 åren! Ja har haft så jävla ont i magen, gråtit mig till döms, vaknat och undrat varför gör han såhär för.. Vi har inte en åsikt lika, vi drar och sliter i mitt stora hjärta mellan två så olika "klasser"!
Ja är många kvällar nära att säga att han kanske vill flytta till pappa! För så slipper han inte veta vilket ben han skall stå på! Att man kan bli så olika! Vi som hade det så fantastiskt bra! Elr var det en dröm...
Men hur skall ja klara mig utan pojken som har hållt ihop med! världens finaste! <3 <3 skall inte barn ha rätt till sina päron lika mkt... Även om dem e separerade!
Ja och Pappan kan inte heller prata med varandra direkt, har inget gott att säga varandra, han vill ha det på ngt vis och ja på ett annat.. Men vi har blivit tvingade för att vi måste omfamna vår son.. Få han att känna sig trygg! Vi har vart till socialen, familjerätten för att vi måste ta vårt ansvar om det barn vi satt till världen! Världens finaste pojke! <3

Jag och många med mig, har fått lära sig att man måste lämna bort sina känslor, sin rädsla, sin kärlek, besvikelse, ångest, agrisivitet när det kommer att handla om de barn VI har satt till världen! De små liven har inte bestämt själva att komma till elr att vi skulle separera... Eller har ja fel, varför skall dem lida för...?!
Jag vet att under dem senaste 2 åren av min senaste separation så har jag kastat iväg mina egna känslor, ångest och arga tankar.. Även fast ja har blivit bedragen, finns nog ingen som vet hur många gånger, alla lögner, alla bilder och sms.... Allt jag bara håller käften om eftersom vi har faktiskt barn tillsammans!
Tillslut orkar man inte! Men många gånger önskar man att ja hade klarat ut detta liv själv! Men barnen har inte valt detta och dem e väl värda en pappa som älskar dem!
Att mamma har blivit kastad fram och tillbaka känslomässigt är bara att ställa in i garderoben! För barnen är nog fasiken viktigast... Barnen måste oxå få vara i centrum och inte bara hänga med på våra upptåg i vuxen världen!
Mitt motto är iaf att dem skall inte bli lidandes för de misstag ja/vi gör!
Nu är inte ja världens bästa, absolut inte ... Långt ifrån... Men senaste månaderna har ja fått sådant perspektiv på saker i livet! Hmm..

Men alla har vi olika tänk!
Just nu är ja inne i en period! Då ja ej vet vart ja har mig själv! Svårt att se folk i ögonen! Svårt att diskutera, gråter lätt!
Ja ni vet! Kanske har man en del att kanske gräva upp! Men känns oxå som att det bättre trycka ned det! För vill inte uppleva allt jobbigt som vart de senaste 6-7 åren! Endast det bra vill ja minnas! <3 <3

Nu har ja kräkts lite galla! Väldigt mkt tankar om barn och hur ja försöker leva mitt liv! Väldigt tacksam att ja har fått sparken att gå till familjen rätten osv, för det har hjälpt oss! Och mig att se allt från en helt annan sida!


Inte världens roligaste inlägg! Sorry!